Det är så märkligt hur ens tankar kan få en annan ägare. Hur ens energi kan åtgå till att uppfylla någon annans önskemål. Trots att det inte upptar all ens tid – även när det fortfarande finns egentid till förfogande – så finns det ingen ork kvar. Inget eget inne i huvudet liksom.
Denna sommar har gett oss en spännande erfarenhet i vårt liv. Sommaren blev bra, men väldigt lite som vi tänkte oss. Vi har, till skillnad mot de senaste tio åren som egenföretagare, arbetat som anställda. Det som slog oss var hur lite kraft det blev kvar till att skissa på våra egna visioner. Och hur lite tankeenergi vi hade kvar till förverkligandet av våra egna drömmar. Sommaren inne i våra huvuden blev inte ett kreativt flöde utan en stillastående damm. En väldigt intressant upptäckt.
Sommarens uppgifter är slut och tack och lov har dammluckan åter öppnats. Vi har fått tillbaka flödet i våra tankebanor och vår energi att driva våra egna önskemål har återvänt.
Många frågar oss vad vi tror är det största hindret för att förverkliga sin dröm. Ett svar vi nu kunnat formulerat är just det: När man inte fullt ut äger sin tid och sina tankar är det svårt att hitta språngbrädan framåt. Processen att göra verklighet av det man visionerar om kräver tankekraft och sinnesnärvaro. Själva processen är långsam, men det är då resultatet blir bra. ”Det som ska bli bra och vara länge tar lång tid att bygga upp” som vi brukar säga. Eller ”Det syns inte hur lång tid det tog, bara hur bra det blev”. Ordstäven som formats under vår livsresa är många, men denna sommar förlorade vi orden. Det förklarar varför bloggen har gapat helt tom under sommarmånaderna. Vi har inte kunnat formulera någonting inifrån. Det är en märklig känsla när orden tar slut. När flödet stannar upp och inspirationen uteblir.
.
På ett sätt har det varit en vila. Den skapande processen att föra oss framåt är ett arbete som vi nog behövde paus ifrån. Efter det här sommaren har vi dock lärt oss hur mycket vi uppskattar den sortens arbete och framöver kommer välja att bejaka det. Äventyret fortsätter och orden har kommit åter. Så välkommen åter att följa oss – det betyder mycket!
Det kom ett mail från en Trosadam till mig och hon skrev om positivt tänkande.Hon hade gjort illa sina fötter men gick inte till läkare, hon bestämde sig för det positiva och blev bra, gör långa promenader och är ute mycket i naturen.
Jag vet inte om jag kan gör lika efter benbrottsoperationen? Måste ha blivit något fel när de opererade låret och spikade ihop det. Men jag ser framtiden an och skickar min varma hälsning runt jorden, hoppas den kommer fram hälsar Allan.
Måntro det är av samma anledning min hjärna är alldeles tom på kvällen efter en hel dags tänkande åt min arbetsgivare!
Men ska man våga gå ner i arbetstid och tänka mer på sig själv och åt sig själv? Vem vet det kan bli något kreativt!
Att gå ner i arbetstid är självklart bra, men förutsätter ju att man klara det ekonomiska. Att vara stressad över ekonomin kommer bara göra det svårare att hitta rätt.
Däremot så tror jag oerhört mycket på känslan av att få vara kreativ – skapande. Tricket tror jag är att hitta något som ger utlopp för behovet att vara kreativ samtidigt som man upprätthåller tillräckligt mycket pengaflöde… Det bästa är såklart om an kan kombinera dessa 🙂
Intressanta tankar ni bär fram, Anna och Carl.
Vi har alltid prioriterat tid före pengar. Vi vet hur svårt det kan vara att inte ha en ekonomisk trygghet. Att inte veta om det bär.
Samtidigt har vi insett att strävan efter Trygghet lätt kan bli ett hinder, men modet behöver bara vara lite större än rädslan för att man ska kunna ta steget och fånga tillfället när det kommer.
Heja dig, Anna! Det är ditt liv – gör det du behöver för att leva det fullt ut!
och Clas – nöden är uppfinningarnas (och de djärva idéernas) moder 🙂