Mark snarkar med halvöppen mun i soffan och taklamporna flödar imiterat dagsljus i vardagsrummet. TV:n levererar ännu en våldsam film med surroundljudet mullrande på hög volym. Farmaren är trött som sig bör efter ännu en hård dag med handgripligt lantbruksjobb. Han har samma (o)vana som jag: att iklädd myskläder med borstade tänder välja att somna i soffan. Som en förrätt till nattens vila.
Ofta är karlar med hård utsida väldigt mjuka inuti. Mark gillar att fnysa, muttra, raljera, stöna och vara skeptisk men så här efter några veckor börjar vi höra att det finns nyansskillnader i hans prat. Det mesta är ett försök till skämt. Om man ser honom ordentligt i ögonen när han pratar tindrar glimten i ögonvrån. När den till slut når en blir man lugn i magen. Kontrasten mellan hans hårda yttre och hans zebramönstrade onepiece tunnas plötsligt ut och kvar blir bara en varm, godhjärtad trebarnsfar.
Sist jag nämnde hans kvällsstass bad ni om en bild. Förstås. Men jag har inte vågat be honom posera… feg som jag är. Tillfället känns liksom aldrig riktigt lämpligt.
”Could you please pose for our Swedish readers so we can publish your kiwi nightfashion online?”
Ni får tänka klippdocka och i fantasin placera den bredaxlade farmaren med vader som stockar och brunbränd, stubbad halvflint i sparkdräkten där den hänger på strecket.
.