Idag har vi tagit ett stort steg i rätt riktning. Skönt!
Vi börjar vänja oss vid att det sällan finns rutor för vår entreprenöriella livsstil. Vi vill bygga ett cafékök i vår nya housetruck för att kunna försörja oss på espresso och surdegsbröd när vi reser runt på äventyr i Landet Mittemot.I Sverige hade man sagt att det inte är genomförbart. Barnen kan nysa i sitt hem och någon kan bli förgiftad om en bacill råkar hamna i kaffemuggen med plastlock. Punkt.
På Nya Zeeland däremot uppmuntrar man ständigt nya idéer men lägger krav på den som kommit på idén att lista ut hur den ska genomföras. En mentalitet som passar oss utmärkt.
Det finns således ingen blankett för att driva kommersiell verksamhet i ett privat kök i en foodtruck som man har som hem. Detta har försenat oss sex veckor i nuläget då vi har slussats runt till varenda anställd på Sydöns myndighet för Livsmedelskontroll. Det fascinerande är att 99% av myndighetspersonerna vi talat med har varit oerhört positiva till idén och på allt sätt uppmuntrat oss att fortsätta driva vårt projekt. Trots att ingen har gjort det förut och ingen egentligen vet hur det ska göras för att bli godkänt. De vi på rad har hänvisats till har dock, efter några dagar, insett att det egentligen inte är de som har makten att ta beslutet om ett godkännande och vi har därför hänvisats vidare igen.
Efter några veckors telefonjagande har vi nu hänvisats myndighetslaget runt och är tillbaka hos den person där vi började. Han – som var lika glad för att höra från oss igen – mejlade över alla blanketter som finns, men som inte kan appliceras, och bad oss helt enkelt uppfinna en ny blankett. Så det har Ola gjort. Han är numera expert i Livsmedelslagar på myndighetsengelska och har idag avslutat ett 14-sidigt dokument som innefattar hela vår affärsidé ur ett Livsmedelskontrollerat perspektiv.
Efter 1,5 kg ansökningshandlingar för uppehållstillstånd, körkortsteori-inläsning för lastbilskörkort i vänstertrafik och läroplansbyggande för båda barnens hemskolning ser vi denna inskickade ansökan som grädde på moset. Snart så!
Vi firade med varsitt Ballerinakex. Lyx för bagarns barn på andra sidan klotet!
[space_80]
Här finns en som vill hänga med det som familjen Hoelstad berättar om livet på andra sidan jorden. Vem av oss som hänger upp och ner vet vi ju inte och ingen kan ge ett besked om det. Det där med foodtrucks tycker jag är intressant och som ni gör två saker i samma bil kommer nog att bli fler som gör när de läst detta oh sett bilden på bilen. Samtidigt så vet vi att det vill mycket förklarande för myndigheterna här, undersökningar och pratande hit och dit. 33 kvadrat är inte mycket att bo på. Jag tror dock att det går bra om familjen håller sams, eller hur Ingrid och ni andra. När ni kommer till hemlandet Sverige så blir det nog tror jagen fast bostad?? Allan Hälsar Er, ha det gott och fint, vi hörs.
Heja heja! Det var otroligt spännande att följa med på ert äventyr på SVT. Inspirerande! Lycka till!
Tack!
Jätteroligt med direkt respons. Kul att du hittat oss på bloggen – håll dig kvar, vi hoppas snart rulla iväg på nya äventyr 🙂
/ ingrid & ola
Hej där under.
Bra jobbat, lycka till.
Hälsar
Sune